Till startsidan för Svealandstrafiken.se

Artikeln publicerades

Fler kvinnor behövs bakom ratten

Bussbranschen står inför en stor utmaning: fler förare behövs. Samtidigt är yrket fortfarande tydligt mansdominerat. I dag är bara omkring 11 procent av Sveriges bussförare kvinnor. På Svealandstrafiken är andelen högre, 16,5 procent, något vi är stolta över. Men vi vill mer. För oss handlar frågan inte bara om rekrytering, utan om framtidens arbetsplats.

Porträttbild på Marina, kvinnlig bussförare, buss i bakgrunden

Kvinnor är en viktig del av vår kompetensförsörjning men en jämnare könsfördelning bidrar också till bättre arbetsmiljö - större trivsel och fler perspektiv i vardagen. Därför är vårt långsiktiga mål att Svealandstrafiken senast 2040 ska vara ett bolag med jämställd könsfördelning.

Förändrat sätt att rekrytera

Viveca Brattvik, som arbetar med kompetensförsörjning på Svealandstrafiken, lyfter att bussföraryrket behöver vara ett attraktivt val för såväl kvinnor som män. Därför arbetar vi ständigt med att utveckla vår arbetsmiljö så att den ska passa både kvinnor och män i olika delar av livet. Vi har också förändrat vårt sätt att rekrytera.

Porträttbild på Viveca, står vi en dörröppning till ett konferensrum

Viveca Brattvik, HR-strateg

– Tidigare låg tyngdpunkten på busskörkort och erfarenhet av tunga fordon. I dag prioriterar vi i stället personliga egenskaper som känsla för service och omsorg. Att ta busskörkort kan de flesta lära sig medan personliga egenskaper är svårare att utveckla, menar Viveca och fortsätter.

– Vi kan vara hur skickliga som helst på att utbilda – både dem som kommer med busskörkort och dem som går vår bussförarutbildning. Vi kan lära ut trafikregler, körteknik, säkerhetstänk och allt däremellan. Men att bli en riktigt bra bussförare, det är något mer. Det handlar inte bara om att köra från A till B. Det handlar om att möta människor. Att ha känsla för service, tålamod när det är stressigt och ett lugn som smittar av sig på hela bussen. Det är ett leende i backspegeln, ett “god morgon” som faktiskt känns, och en körning som gör att resenären kan luta sig tillbaka och slappna av.

– För det märks direkt. Man känner det så fort man kliver ombord – om man är välkommen eller bara en i mängden. Och den känslan kan vi inte riktigt utbilda fram. Den sitter i fingertopparna, i inställningen och i viljan att göra det lilla extra, tillägger hon.

– Vi möter många kvinnor som byter bana från vård och omsorg. Den som har jobbat i vården har ofta ett gott bemötande, hög servicekänsla samt ett lugnt och metodiskt arbetssätt. Det är egenskaper vi värdesätter högt och som är viktiga för att bli en bra bussförare, berättar Viveca.

Från vården till kollektivtrafiken

Safina och Marina är två kvinnor som har bytt yrkesbana från vården till att köra buss. De började på Svealandstrafiken efter att ha blivit antagna till vår bussförarutbildning.

Både Marina och Safina var redo för en ny utmaning i arbetslivet. För Safina var steget extra betydelsefullt – hon hade aldrig tidigare sett en kvinna med afrikanskt ursprung bakom ratten på en buss.

Två kvinnliga bussförare står tillsammans i bussens mittgång

Safina Kaneza och Marina Lorek, två av Svealandstrafikens kvinnliga bussförare

– Jag vill vara en förebild och visa att det är möjligt. Det som män kan, kan vi kvinnor lika bra. Jag får ofta kommentarer från resenärer att jag kör lugnt och tryggt, säger Safina.

Marina hittade utbildningen av en slump när hon var inne på Svealandstrafikens webbplats.

– Jag skulle egentligen registrera mitt busskort på VL:s hemsida men klickade mig vidare och hamnade på ”Jobba hos oss” på Svealandstrafiken i stället. Där väcktes en nyfikenhet i mig och jag skickade en ansökan till utbildningen, berättar Marina.

Marina och Safina beskriver utbildningen som både krävande och fantastisk. Att den var betald och dessutom ledde till en fast tjänst gjorde beslutet enklare.

– Det var en jättebra utbildning. Vi hade jättekul tillsammans med kurskompisarna och lärarna. Jag träffade vänner för livet. Alla var nya från början och det var kul att lära sig tillsammans, berättar Marina.

– Jag fick bra stöttning från mina lärare. Även om det fanns personer i min omgivning som sa att jag inte skulle klara det, så lyckades jag, berättar Safina.

I dag arbetar båda som bussförare i stadstrafiken i Västerås och trivs väldigt bra i sina roller.

– Det känns väldigt fritt, även om man sitter i en buss. Som förare har du mycket eget ansvar och får korta, men ofta positiva möten med dina resenärer. Du möter ljuset, ser vädret, möter årstidernas olika färger, det är rätt häftigt, säger Marina.

– Och man känner att man är viktig för samhället, lägger Safina till.

Fler behöver få upp ögonen för bussföraryrket och fler kvinnor behöver få se att det är möjligt. Läs mer om Marina och Safina och andra kvinnliga bussförare här.